Network Menu

Har Du något att berätta?…

Hur jag går in i en tavla

Det var en vårdag, en gång, då jag gick genom Tuilerierna mot Grand Palais och en utställning av italienska målare.
Här fanns inget Caravaggio-dunkel över målningarna. Ljusa, leende landskap mötte min blick.
Jag stod länge framför en tavla och tittade på en ung flicka som lyfter armarna mot ett klädstreck och hänger upp tvätt. Hon står nedanför en stenbro, båtar på vattnet, människor på stranden, sol och vind i flickans blå kjol.
Och jag blir flickan, känner den torra varma vinden i kjolen, det mjuka bomullstyget när det sveper mot mina bara, solbrända ben, vaderna känns så runda, fasta när kjolfållen glider mot dem. Solen är het och bara den stund jag plockar ner tvätten känner jag hur den bränner. Jag bär in ett stort fång av styva vita doftande kläder från klädstrecket bortom mandelträdet och är i minnet den unga kvinnan i Aix-en-Provence med alla sinnen öppna mot livet.

Mona Parent

Hur många tulpaner i rabatten?

En hälsning från Birgit Mizrahi och Marianne Jarvin som promenerar i Luxembourg-trädgården och försöker räkna tulpanerna i den vackra rabatten – en vink till Marjas påskkycklingar !

Dagen slutar romantiskt med fullmåne över Paris takåsar.

 

Vårhälsning från Normandie

Äntligen är fruktträden i blom, men tyvärr har frosten tagit många knoppar.
De här längs uppfarten har klarat sig ganska bra.
Ann

 

David Hockney

                      

För er som missade David Hockneys utställning, Galerie Lelong, i vintras, sänder jag ett par bilder av hans vårmålningar från Normandie, 2019.
Så här glada tavlor målar han över 80 år gammal.
När han ställde ut på Beaubourg för ett par år sen såg min dotter Catherine honom sitta framför en av hans stora swimmingpooltavlor och begrunda sitt verk. The old man and the pool, not the sea! Hon tog ett fint kort som jag inte hittar.
Ingmari

« Munchiana »

Jag läste Mona Parents jättefina analyser med stort intresse, men fick lust ge en lite annan bild av den spretige Munch (känner väl lite extra starkt för det norska). Han gjorde också en del mer lättsmälta verk, t.ex. Pikene på Broen och min absoluta favorit Eventyrskogen. Munch har även gjort en del monumentala verk som åtminstone jag inte kände till innan vi fick norskt i familjen : väggmålningar i chokladfabriken Freias personalmatsal (Oslo) är hans verk och inte minst de i universitetes aula. En av dem, Historien (som ni se här ovan) är väl fin ? Den gamle mannen i röd luva och lappade kläder (Norges historia) samtalar med den lilla pojken, den nya världen.

           

 

 

 

 

 

Ett helt nytt Munchmuseum ska förresten öppnas till hösten i Oslo, en fantastisk skapelse alldeles vid vattnet, inte långt från Operan.
Lillebil

Om att betrakta en tavla

« Nå, vad betyder det ? » Så frågade flickan bakom disken i cigarrboden i Hjalmar Söderbergs novell Tusch-ritningen, när en ung man som har för vana att köpa sin cigarr där, visar henne en tuschritning. Hon vänder och vrider på den och blir helt olycklig när hon inte finner någon mening i den. Den unge mannen kan inte ge henne ett svar. Där var mark, himmel, en väg, ett landskap, men det betydde ju inget !

Gör vi som flickan söker efter en betydelse, en mening utanför tavlan eller nöjer vi oss med att « bara se » och håller oss inom den rektangulära duken. Vad fångar oss, vad är det för magi, som får oss att stanna upp framför en målning, hur talar den till oss ?

I många av Corots målningar är det « bara » en väg som försinner in i skogsdunklet, grenverk som avtecknar sig mot en blek himmel, en blank vattenyta, någon figur som vandrar stilla i landskapet. Det känns fridfullt att med blicken vandra vägen fram, gå från ljus till skugga. En silvergrå ton håller samman och sveper in väg, träd, himmel i en för oss behaglig harmoni och vi kan vila i detta silvergrå valörmåleri utan att ställa oss några frågor.

Men inför Delacroix målningar är det en myllrande våldsamhet, en grymhet i till bristningsgränsen spända rörelser, till exempel i Lejonjakten, som fascinerar oss. Harmoni i detta? Kanske i alla fall! Några steg bakåt, vi får ett avstånd till detta « myller » och urskiljer kanske diagonaler och trianglar (klassiskt sammanhållande linjer). Några steg till och vi upplever att färgerna på kläder, kroppar, djur, föremål bildar ett sammanhållande mönster. Det känns tillfredsställande.

 

 

Ett annat slags våldsamhet möter oss i Munchs måleri. Han uttrycker/målar/ sin ångest, kärlek, svartsjuka i böljande tunga penseldrag och i färger så kalla, så frusna. Upprörande hårt står svavelgult mot brandrött i  Skriket. « Du skall måla ditt liv », och i Munchs kvinnogestalter, i självporträtten, i de dystra landskapen, ser vi hans förtvivlan, men också målarens strävan och lust.

 

Låt oss uppröras ännu en sekund och översköljas av de blåsvarta hotande jättevågorna i Strindbergs marinmålningar och sedan gå till lugnare vatten!
Varken Munch eller Strindberg, som ställde ut gemensamt 1893-94 under tiden i Berlin, hade minsta framgång med sitt måleri då.

Hos Monet kan vi vila fridfullt i en roddbåt på ett sommarblått vatten, uppleva ljus och skugga i en trädgård. Alla dessa färgklickar som ställs mot varandra hos impressionisterna, ibland i häftiga kontraster, blir framför betraktaren till en gräsmatta, en kvinna i luftig klänning, ett lokomotiv med ångan uppe. Framför en rektangel, en platt duk, uppfattar vi inga individer i en folk-samling, men vi ser rörelsen. Detta såg Strindberg, när han, för första gången i Paris 1876, stod framför impressionisternas målningar.

 

 

Så har alla målares målare Cézanne med sina penseldrag gjort synligt ett annat Sainte-Victoire än det ganska trista berg som jag betraktade under några år i mitt förflutna.
En värld av färg och form bjuder oss målaren. Med sin målarblick visar han att det finns något nytt där vi inte sett det.

Nu drar jag mig tillbaka med några äpplen… av Cézanne!

Mona Parent

Text publicerad i tidningen
SWEA Paris, n° 30, 2002

 

Klurig fråga för många

Hälsningar från Lena

 

Glad Påsk

Kommer ni ihåg spettekakekonstnären från i julas? Lillebil slår nu till igen med en påskhälsning som är något helt äggstra!
En solig helg tillönskas alla – snart kan vi verkligen säga: à bientôt  !
Påskeklem.
Lillebil

Påskharar

GLAD PÅSK önskas alla Paris Sweor med dessa påskharar fångade i bild på en husfasad i les Yvelines!

Deras kusiner från en schweizisk alpby får hänga med och sprida påskglädje. Om ni trodde att schzeiwiska harar bara äter Gruyère dagarna i ända så trodde ni fel. Här har ni beviset. De gillar också morötter!

Med en liten bukett av Parisliljor önskar jag alla Sweorna en
GLAD PÅSK trots allt!!!

 

I vår trädgård, och i hela Båstad skjuter kraftiga påskliljor upp i alla gräsmattor den här tiden. Det får vi inte se i år heller. Vi får hoppas på nästa år!!!
Ingmari

 

HUR  MÅNGA SMÅ PÅSKKYCKLINGAR GÖMMER  SIG PÅ DET HÄR FÖNSTERBORDET?

En väninna i Sverige sände mig den här roliga bilden med påskpyntet hon har på sitt fönsterbord. Allt är hemtillverkat av hennes nu fyra vuxna döttrar tillsammans med alla sju barnbarnen under årens lopp.

Hur många små påskkycklingar kan du finna ?
Du får gissa… jag (Marja) vet! Svar kommer efter påsken till er alla.

Vad mer kan du se på bilden? Andra små djur, vilka i så fall?  Andra föremål som hör till påsken? Några blommor? Vilka sorters blommor tror du det skall föreställa i så fall?

Gissa och sänd in ditt svar till oss!
Sänd det till: paris.swea(Replace this parenthesis with the @ sign)gmail.com eller till marja.souquiere(Replace this parenthesis with the @ sign)yahoo.fr Ett litet SWEA-pris kommer att sändas till den som gissat rätt och kommit närmast det exakta antalet kycklingar!

Våren är här och naturen börjar ta fart. Än sträcker många träd sina kala kronor mot den blåa skyn, på andra håll är den skira lövsprickningen i full gång. På bara några veckor kommer vi att få lummig grönska.
Det känns härligt med ljusare tider igen!
Marja 

       


        Den här hittade jag vid porten till vårt hus och upptäckte sedan att alla gullvivor var utslagna längs vår väg här i Normandie. Ett säkert vårtecken.
Ann Winstanley